söndag 12 september 2010

Två

Hon såg på honom med ett leende. Han såg tillbaka på henne
och gick förbi.

Visst drog han lite på munnen på väg till ett leende?
Gjorde han inte det? Hon tror att han gjorde det. Hon är nästan säker.

Men samtidigt känner hon hur tårarna bränner bakom ögonlocken.
" Det är bara i ditt huvud, det fattar du väl."
Hon vill inte att det ska vara så.
För han är ju den finaste som finns. Hans drag är de vackraste att vila
ögonen på och hans röst smeker hennes öron så lätt. Han som är hennes.

Men han, han har ingen aning. Än.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar