En gång gick hon ut från hans lägenhet utan att se honom i
ögonen eller besvara hans kyss. Hon tog inte ens på sig
jackan i hallen utan stormade ut genom dörren som smällde
och ekade i hela trappuppgången. Skyndade hem.
Hon la sig på sängen och grät. Steg upp ett tag senare.
Hon vet hur han ogillar att ha nere rullgardinen, han tycker om
hur dagen sakta men säkert kommer in i rummet.
Hon drog ner rullgardinen och gick och la sig igen med
alla kläder på. Tillslut somnade hon med blöta kinder.
När hon slog upp ögonen igen var rummet ljust och solen
lyste på väggen mittemot och bredvid henne låg han.
Så som det ska vara.
Hon drog aldrig ner rullgardinen igen.
