Elva

Hon ligger på magen och läser, han stryker fingret längs med ryggraden
på hennes bara rygg. Hon ryser till lite, fast på ett varmt sätt. Hon börjar
tänka på sommaren, på värmen som finns då. Värmen i luften och
värmen mellan människorna.
Sen kommer hösten, vintern och det händer något då. Det blir kallt igen.
Det fryser till. Stelnar.
På sommaren är allt så enkelt. Bekymmersfritt. Varmt.
"Tur att jag har honom." tänker hon. "Han får mig att tro att det är sommar året runt."

Tio

Ibland känns det som att han nästan inte kan andas när hon inte är
i närheten. Ibland bör han vara koncentrerad men tankarna far iväg
och istället tänker han på hur hennes hår faller ner så fint över axlarna.
Ibland tänker han bara på hur hennes röst låter samtidigt som han har
ett samtal med en annan person. Ibland känner han sig lite irriterad på
hur dum han verkar när det egentligen bara är så att han älskar henne
så mycket att hjärnan inte räcker till.

Nio

En gång gick hon ut från hans lägenhet utan att se honom i
ögonen eller besvara hans kyss. Hon tog inte ens på sig
jackan i hallen utan stormade ut genom dörren som smällde
och ekade i hela trappuppgången. Skyndade hem.
Hon la sig på sängen och grät. Steg upp ett tag senare.
Hon vet hur han ogillar att ha nere rullgardinen, han tycker om
hur dagen sakta men säkert kommer in i rummet.
Hon drog ner rullgardinen och gick och la sig igen med
alla kläder på. Tillslut somnade hon med blöta kinder.

När hon slog upp ögonen igen var rummet ljust och solen
lyste på väggen mittemot och bredvid henne låg han.
Så som det ska vara.

Hon drog aldrig ner rullgardinen igen.

Åtta

Hon och han kunde väl inte förstå sig på sådant.
Sådant himlastormande och överväldigande stort
som kärlek? De är ju bara två små människor i en
stor värld. Varför ska just de veta exakt vad kärlek innebär?

Det vet de inte. Det vet ingen.

Men de vet hur det känns att inte kunna somna för att hjärtat
bultar för hårt av kärlek i bröstkorgen, de vet hur det känns att
med fumliga händer utforska den andres kropp, de vet hur det känns
när läppar som är gjorda för varandra möts, de vet hur det bubblar
av lycka i hela en och de vet hur fint det är. De vet detta och
så mycket mer.

Men det är ändå bara en del av kärlek.
För kärleken är så oändligt stor att ingen kan förstå.

Sju

När hon har en dålig dag och problem hängandes över huvudet,
när det känns som att allt, allt, exakt allt är skit säger han:

-Om du så måste springa hundratusen mil till världens ände och
tillbaka, så springer jag den sträckan dubbelt så fort.
Så att jag både kan vinka iväg dig och se dig komma i mål.

Sex

Hon kysste honom på munnen.
-92.

Hon -Vad då 92? Vad menar du? Åh, du är så knasig
av dig fast det är sött det är ju en del av varför jag
gillar dig för att du är lite knasig och söt ja söt är du
också förstås du är fin för allt med dig är fint men
det vet du ju redan att jag tycker eller hur? Den
bäste jag vet alla gånger närsomhelst varsomhelst.

Hon pratar så hon blir alldeles andfådd sådär som hon ofta gör,
men allt vill bara komma ut på samma gång. Hon måste
säga allting samtidigt. Annars kanske något fastnar på vägen.
Det får inte hända. Tänk om det viktigaste ordet inte sägs.

-Sssch. Han sätter fingret mot hennes mun.
-92. Så många gånger har dina läppar mött mina idag.

Han böjer sig fram mot henne så deras läppar nästan möts,
hon kan känna hur det är så nära att hans läppar nästan
men bara nästan kittlar hennes.

-Och nu blir det 93.

Fem

Hon minns knappt hur livet var förut.
Hur det var att inte alltid känna fjärilsvingars slag kittla i magen.
Det känns som ett annat liv, någon annans liv.
En helt annan människas okända liv.
Livet utan honom.